”- Varför ska jag som arbetsgivare behöva betala för mina medarbetares kärleksproblem?” - En studie av arbetsgivares attityder till medfinansieringsreformen

Mellan åren 1997 och 2003 ökade sjukskrivningstalen dramatiskt i Sverige, en trend som bröts under 2004 då främst de inkommande långtidssjukskrivningarna minskade. År 2002 satte regeringen som mål att halvera sjukskrivningstalen fram till år 2008 och som ett led i detta instiftades medfinansieringsreformen. Lagen kom att träda ikraft den 1 januari 2005. Reformens syfte är att genom ekonomiska incitament motivera arbetsgivare att mer aktivt ta ett ansvar för sina medarbetares hälsa. Reformen har nu funnits i drygt ett år och regeringen har tillsatt en utredning för att undersöka om den har uppnått avsedda effekter. Den här uppsatsen är inriktad på att förstå arbetsgivarnas attityd till reformen. Uppsatsen är genomförd med en induktiv metod och empirin utgörs av kvalitativa intervjuer med personer på ledande befattningar på fyra olika organisationer inom branscherna: tillverkningsföretag, tjänsteföretag samt kommun. Uppsatsens teoretiska grund utgörs av studier och artiklar som skrivits inom ämnet, reformatörens motiv till reformen samt därtill hörande remissvar. Uppsatsens slutsats består i ett konstaterande av att arbetsgivarnas attityder till reformen är negativ. Främsta orsaken till arbetsgivarnas negativa attityd är avsaknaden av en bortre tidsgräns samt att reformen inte tar hänsyn till om ohälsan är orsakad av faktorer som ligger utanför arbetet. Arbetsgivarna upplever att medfinansieringsreformen har inneburit att ett för stort ansvar har ålagts dem. Tolkningen av studien är att det grundläggande problemet utgörs av å ena sidan arbetsgivarnas ekonomiska intressen och å andra sidan statens ansvar där alla skall ha en plats i samhället. Att få en balans mellan dessa två olika ideologier är dock en utopi